Vart vi än kommer här i NZ vill de veta vad vi heter och var vi kommer ifrån. Om vi så bara ska köpa biljetter till en turistrattraktion. Vi har ju så smått börjat väja oss vid att vara Jan och Gun på resa, så när de frågade Tobbe häromdagen om hans namn, drog han till med Jan.
På Universal Studios hade de tagit detta ännu längre. De ställde massor av frågor, när vi köpte biljetterna. Först kunde vi inte förstå varför en kö på cirka åtta sällskap kunde ta nästan en timme att beta av, men det blev vi varse, när det var vår tur att byta vår förbetalda voucher mot entrebiljetter. En mycket artig äldre herre frågade oss intresserat om vilka vi var och varifrån vi kom. Sedan matade han in uppgiftera i ett datorbaserat system. Troligtvis hade han ett tangentbord, där knapparna flyttade runt vartefter han tryckte ner dem. För så långsamt, som han skrev verkar annars vara omöjligt att åstadkomma.
Väl färdig önskade han oss en trevlig dag. Vi skulle dra våra biljetter genom en maskin. MEN de ville också ha våra fingeravtryck. Troligen för att se att det verkligen är vi och inte någon dubbelgångare de får tag på, när de ger oss feta filmkontrakt. Det kan man ju stå ut med.
En av åkattraktionerna krävde att vi inte hade några väskor med oss. Samma sak gällde för att låsa och öppna skåpen, pekfingeravtryck. Tobbe blev något förbryllad, när skåpet inte ville öppnas igen. Till dess att vi kom på att man behövde använda samma pekfinger båda gångerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar