Att lura censuren

Det gick inte att köra vår blogg i Kina, men efter att ha tunnlat så har jag lyckats posta inlägget. Så det finns ett sätt att hålla kontakten. 

På väg in i statskontrollerat internet

Vi sitter nu på Hanois flygplats och väntar på att få flyga till Guangzhou i Kina. Vi vet inte om vi kommer att ha tillgång till internet och om vi har det hur det kommer att fungera. Det kan bli så att vi inte kommer att kunna blogga på två veckor. Vi kommer till Singapore 16 februari.

Resan har börjat bra. Vietnam airlines skickade på tre meddelanden i rad under två dagars tid om ändrade flygtider till oss. Vi ville kontrollera hur det egentligen var och begav oss till en resebyrå. Där fick vi information om att den ursprungliga tiden 8.30 gällde, ”no worries”. Vi var ändå inte helt övertygade och efter hjälp av hotellpersonal fick vi bekräftat att vi skulle flyga 6.30. Vilket betydde upp i ottan, bara för att sedan sitta och vänta en timme i planet för att det var för mycket dimma i Hanoi.

En del bor vädigt fattigt

Fin nyårshälsning på vårt rum

Moppefärja

Klädtvätt i den inte alltför rena floden

Planet till Gaungzhou kommer inte att vara fullt idag. Det är vi och sex personer till som ska med det planet. Vietnameserna har nyårsdag idag, så det är inte många som vill jobba. Det märktes också i Hoi an, då många affärer och restauranger hade helt stängt. 

Vietnam en riktig pärla

Mixen av orter vi besökte har varit väldigt bra. Vädret skulle ha kunnat vara bättre, men det har knappt regnat, så det har ändå varit bra. Lite mera sol hade varit perfekt. Sällskapet har varit underbart.

Vi har också bättrat oss på shoppingsidan och herrarna i sällskapet har inhandlat skräddarsydda kostymer, blazers och västar. Vi damer har inhandlat handgjorda stövlar.

Vietnam har under de senaste dagarna rustat för nyåret, tête som de säger här. De pyntar staden med ljus och lyktor och många är lediga idag och några dagar framåt.

Restaurangerna är dock öppna och de serverar verkligen god mat här. 

Utsikten från vårt hotellrum

Gamla stan

Pyntad bro

Kvällsupplyst

Dom där svenskarna alltså...

Nu var det ett tag sen jag skrev nåt. Det har varit fullt upp nu några dagar, med byte av ort från Hue till Hoi An, klädinköp, promenader, solning, ätande mm. Det är mycket som skall hinnas med. 

På tal om mat så hände en liten incident häromdagen på frukosten. Till min stora glädje och förvåning hade dom hallonkräm och grädde till frukost. Jag hade precis ätit en relativt sett nyttig frukost när jag upptäckte detta och tyckte att jag nog hade förtjänat en liten belöning. När jag kom till bordet med min tallrik, (med ganska rikligt med grädde) så frågar Lise vart jag hade hittat det där. När jag vänder mig om för att peka inser jag att jag tagit sylten till pannkakorna. Som tur var gick det att ösa bort grädden och ställa tillbaka syltskålen. ”Dom där svenskarna alltså. Du skulle sett. Han tog hela syltskålen och hällde på vispad grädde.”

Så har man då nått åldern för att köpa fotvård

Beställde manikyr och pedikyr på förra hotellet. Det trodde jag inte skulle ske förrän jag var pensionär. Men så var det inte. 

Hur man får en hel kokosnöt att dricka ur

Vi skulle beställa eftermiddagsdrink. Mamma ville ha färskpressad juice, gärna med kokosinslag. Servitrisen fråga om det skulle vara kokos och mamma sa: ”Yes I like cocos”. Drinken blev inte riktigt vad vi tänkt oss, då det som serverades var en kokosnöt med ett litet hål för ett sugrör och där drycken var ren cocossaft.

Vår strand

Vår pool

Tack för en fantastiskt trevlig födelsedagsmiddag

I går kväll blev jag bjuden på en fantastisk födelsedagsmiddag av mamma och pappa. Vi var på en urtjusig restaurang och åt fantastiskt god mat som vi sköljde ned med rödvin.  Mamma och pappa hade köpt en vietnamesisk nyårskaka, som vi också festade loss på. Den var mer intressant att titta på än den var att äta. 

Restaurangen var verkligen fin

Alla har fått mat

Vi fick förevisning av figurskurna grönsaker

Att inte äta tuppkam

I förrgår hade jag en sån där dar dag när det mesta gick lite tokigt. Det började med att vi missade insläppet till att titta på Ho Chi Minh där han ligger på parad med ungefär en halvtimme. Det tog rejäl fart när jag skulle äta lunch.  Den anka jag hade beställt fanns inte att tillgå så det fick bli ett snabbt nytt beslut, kyckling med ingefära tycker jag är gott, så det fick det bli.

När maten väl kom varken såg, luktade eller smakade det gott. De hade tagit reda på alla delar av djuret i fråga och det som såg mest oaptitligt ut var utan tvekan tuppkammen. Efter att ha sett den var det omöjligt att äta av maten.  Ingen av de andra var heller nöjda med sin anrättning även om min var värst.

De är inte så bra på engelska här i Vietnam. Vi skulle köpa mackor till tågresan. Så här kan det gå till:

”I would like to buy some sandwiches to take away. Can you make them cold and is there a way to keep them cold for a while. We are not going to eat until later. “

“Yes I can, cold is good.”

Efter att ha väntat på mackorna väldigt länge kommer de äntligen och då upptäcker jag att de är varma. ”These are hot, not cold” ”Yes hot” säger de då och ler.  ”We can’t make cold”, vilket i sig måste vara det enda matstället i världen som bara klarar av att göra varma mackor och inte leverera dem ouppvärmda.

Nu är vi på AnaMandara resort och idag har vi solat, men det är fortsatt kalla vindar. 

Receptionen på hotellet

Dagbädd på vår balkong

Helt galet!

Innan jag fick barn så hörde jag folk omkring mig prata om hur annorlunda livet skulle bli efter det och att man inte riktigt kunde förstå innan man varit där. Efter att jag fått barn så förstod jag vad dom menade. Likadant är det med trafiken i Vietnam. Innan man varit med om den så kan man omöjligt förstå detta kaos. Tänk dig en fyrfilig väg där det kryllar av bilar och motorcyklar i båda färdriktningarna. Det tutas hej vilt. Sättet att ta sig över till andra sidan denna väg är att helt enkelt stiga ut och sedan lugnt och stadigt gå rakt över utan att växla tempo eller tveka. Trafiken delas upp runt dig och rinner som en flod runt en sten. Helt surrealistiskt. Helt galet. 

Apropå att korsa vägar :"Why did the chicken cross the Moebius band? To get to the same side." Nördhumor.

Dagens bilder är från en procession som bär fram nyårsträdet i förbjudna staden i Hue, solnedgång över Parfymfloden i Hue, samt vaktbyte framför Ho Chi Minh mausoleet i Hanoi. Jag kan förstå behovet av att gå ordnat så att man inte fastnar i eller snubblar på varann, men varför ska alla armeer ha en egen version av silly walk?

Vaktbyte vi Ho Chi Minh mausoleet

Solnedgång över Parfymfloden

Bärande av nyårsträd

Ha Long Bay

Det var verkligen alldeles förtjusande vackert och väldigt härligt att vara ute på havet igen. Vi åkte buss i fyra timmar enkel resa för att komma dit, men det var det verkligen värt. De sedvanliga stoppen på turistaffären och snäckfabriken ingick så klart också. Det var lite drygt, men när vi väl kom fram var det helt klart värt resan. 

Trots att det är ett av Vietnams allra mest besökta turistattraktioner kändes det inte så välbefolkat som sådana kan göra.

I går blev det att titta på Ho Chi Minhs grav, men de ville inte släppa in oss där.

Tågresan till Hué var ett kapitel för sig. Det var minst sagt rörigt på tågstationen. De biljetter vi hade skulle bytas mot andra. Vi trodde av det skulle ske av personal som var anställd på järnvägen, men det var civilklädda personer som erbjöd sig att hjälpa oss att byta våra biljetter mot riktiga. Vi var inte helt komfortabla med det, men efter telefonsamtal med vårt hotell visade det sig vara riktigt.

Tågresan tog 14 timmar och vi lyckades sova en del men inte så mycket. 

Ha long Bay

Ha long bay