Tidig nyårsafton

Så har det då blivit nyårsafton här i Fiji. Det är nu bara lite mer än två timmar kvar till tolvslaget och vi har ätit en god middag med hummer och oxfilé. Förrätten var sådär, någon form av kokosmjölkstimbal med några räkor i. Passade inte mig, men säkert flera andra. Till efterrätt var det mangokaka med gräddglass. De bjöd på champagne och snittar innan maten, så de hade verkligen slagit på stort och gjort ett bra firande. Nu är vi på rummet en stund för att göra toabesök och för att svalka av oss i AC och vila lite innan själva tolvslaget.

Annars har dagen bestått i kajaktur. Det var så länge sedan jag satt i en kanot eller canadensare, men med Tobbes instruktioner gick det väldigt bra. Vi vågade oss på lite snorkling igen och blev manetbrända igen, men idag fick vi veta att man faktiskt kan se maneterna om man är uppmärksam. Om inte så känner man dem ju så klart. Har också lyckats med konststycket att bli lite brända av solen trots att vi smort in oss och ligger i skugga hela dagarna. När vi snorklar är det t-shirt och shorts på.

Vill önska er alla ett riktigt gott nytt år. Vi har mitt på dagen på onsdag när ni firar in det nya året. 

Snorkling med obehagligt avslut

I dag har vi kvitterat ut vår snorklingsutrustning. Det blev redan på morgonen ett dopp för att se på fiskar. Jag kände att det var något som stack mig på armar och ben och gav upp. Senare på dagen blev det ett nytt försök och då blev både Tobbe och jag stungna av något, riktigt ont gjorde det. När vi senare frågade fick vi veta att det var små osynliga maneter som kom in med tidvattnen. Vi fick en del blåsor, men de verkar redan ha lagt sig så det var nog inte så farligt ändå.

Annars har vi inte gjort många knop. Ätit väldigt god mat, druckit god drink och njutit av stillheten på ön. Som allt som oftast blir avbruten av att det kommer båtar eller sjöflygplan som ska lämna eller hämta turister. Båtarna stannar mitt i farleden och sedan får hotellpersonalen ta små båtar för att hämta passagerare, bagage och förnödenheter. Ibland får man vada in till stranden. De som har kommit idag har hälsats med sång och musik och det traditionella "Bula" som betyder Hej . Jag tror att musikerna hade ledigt i går, för när vi kom var det inget sådant. 

Vår strand vid niotiden på morgonen

På väg till dykshopen för att låna snorklingsutrustning

Framme i Paradiset

Nu har vi kommit fram till Paradise cve resort på  Yasawa island Fiji. Det blev snabbare än planerat. Vi hade precis ätit frukost och begett oss till poolen för en förmiddag där innan vi skulle bli hämtade för avfärd till nästa ö. Jag hade tillochmed doppat mig och tagit några simtag, när de kom från receptionen och berättade att vår bil för hämtning var där. Det som var överenskommet var att de skulle komma klockan ett. Vi fick snabba oss och packa ihop och checka ut. Sen fick vi så klart vänta ett tag till på vår chaufför. Begreppet kallas Fijitime.

Resan till ön gick väldigt bra, men snabbåt. Vi var där på 75 minuter. Det var en helt annan värld att landa på ön. Precis som man tänker sig att det ska se ut på en söderhavsö. VI har hamnar på en resort med måltider och aktiviteter inkluderat i priser så vi får se hur vi trivs med det.

Vårt badrum är utomhus så vi kan titta på himmel och palmer när vi sitter på toa och duscha under helt bar himmel.

En av öarna vi passerade

Vårt rum, med blommor överallt

Badrummet

Säng, säng, säng, sova, sova, sova.....

I dag verkar det som att tröttheten kommer ikapp oss. Det började ändå ganska Ok med att jag sov till fyra på morgonen och kände mig ganska pigg. Efter att ha varit och kollat in Denarau marina, ett eldorado för de rika i världen och ätit lunch blev jag plötsligt totalt slut. Det fina med att vara ledig är att man då kan ta siesta. Tanken var väl att slumra lite grann i någon timme eller så, men nu har jag sovit i sex timmar och är fortfarande trött.

Det var nog en städerska här under vi sov, har ett svagt minne av att ha bett någon att komma tillbaka senare. Men de behöver ju egentligen inte städa rummet för vi checkar ut i morgon, ska vidare till Paradise cove resort på Yasawa islands. 

Rikemanssommarvillor med privat brygga. 

Svårt att få frukost.

Nu har vi varit på plats på Fiji i drygt ett dygn. Jag tror jag sovit mer än hälften av den tiden, så jag har egentligen inget nytt eller roligt att säga. Resten av tiden har gått åt till att äta och se oss omkring litegrann ( se Lises inlägg ).
På sista flygningen till Fiji avbröt personalen frukostutdelningen tre gånger på grund av för mycket turbulens. Ni som känner mig vet att jag inte gillar det läget så jättemycket. Nåväl, dom som säger att ner kommer man alltid hade rätt även denna gång, så här är vi nu. Känns lite udda med julgranar och julpynt i den här miljön. Tomten måste svettas ihjäl i sin outfit.

Jul på Fiji

Angående Fijivatten och vatten från Fiji

Annars kan jag upplysa om att det numera på hemmafront så populära Fijivattnet säljs här för ungefär samma pris som hemma. Man kan också få destillerat vatten på glas gratis. Det borde väl också vara Fijivatten? Eller är det bara vatten från Fiji?

Kan vi få tillbaka den lediga dagen?

Nu känner jag mig lite blåst på konfekten här. Av någon anledning så har den 26 december försvunnit. Och det skulle väl inte vara så tokigt om det inte var för att det var en ledig dag. Undrar o man kan få en annan ledig dag istället som kompensation?

Nadi en stad av korrugerad plåt med taxibilar från 1800-kallt

Lycka är:

1.       Att vara framme

2.       Att få checka in på hotellrummet redan klockan 7 på morgonen fast man inte har rätt till det förrän klockan 12.

3.       få ta en varm dusch o tvätta av sig

4.       att borsta tänderna

5.       att äta en engelsk frukost med ägg och bacon (inga muslimer här inte)

6.       att sova frukost (vi tvingade oss upp ur sängen klockan 12.30, men hade nog kunnat sova ett dygn)

7.       att veta att hela dagen och massor av dagar framöver är fri för oss att planera som vi vill

När dessa behov var avklarade begav vi oss in till stan för att fördriva lite tid och för att se hur folk lever här på ön. Vi hann med ett hindusikt tempel, där jag önskat till Vishnu via hans transportmedel - en oxe. (Det kan också ha varit en annan Gud, för det finns över 3000 att välja på och jag var inte helt uppmärksam på det som guiden berättade). 

Där hamnade jag i lite bryderi då det inte var helt enkelt att avgöra vad som var minst oartigt. Skulle vår tempelguide tycka att jag snikade på hans gudar, som jag så uppenbart inte tror på, om jag genomförde min önskan? Eller skulle han ta mera illa upp om jag negligerade det som han tror på och avböjde? Efter en stunds tvekan beslutade jag mig för att önska mig något. Nu vet jag inte om det är OK att avslöja vad jag önskade? Är det någon som vet hur det fungerar med hinduiska gudar?

Det känns ju dumt att förstöra min önskan genom att avslöja den här, nu när jag ändå har önskat till den mäktiga guden.

När den korta guideturen var slut kom det obligatoriska ”vill du vara med och donera pengar till de fattiga och hemlösa? Det är så klart frivilligt men ett bidrag vore bra”. Innan hade han berättat om att de bjöd hemlösa på mat ibland. Så hur kan man då tacka nej?

Det märks att vi befinner oss långt ut i Stilla Havet. Husen är inte vackra, bilarna är inte nya, husen är mestadels gjorda av korrugerad plåt, men jag kan upplysa om att den kommer i massor av klatschiga färger minsann. Bilar och maskiner är dyrt och svårt att transportera hit, därför kör man läääänge med de fordon man har. De taxibilar vi åkt i håller knappt ihop längre.

Det var ganska skräpigt inne i staden Nadi, inte så många turister, men massor av turistshoppar. Mellandagsrean har börjat även här så det går att köpa sin Hawaiiskjorta (som här kanske heter Fijiskjorta?) till nedsatt pris. 

Längsta flygresan ever

Nu är vi då äntligen framme på Fiji. Det har varit en lång resa med tre flygetapper varav två av dem på över tio timmar vardera. Det är ju märkligt det där hur den mänskliga hjärnan fungerar. När jag tidigt i höstas flög till San Fransisco kunde jag knappt klara den resan, jag var så himla trött när jag kom fram. Om någon då hade bett mig att sätta mig på ett långflyg igen hade jag bestämt sagt nej. 

Hemma verkade planen vara bra, att ta sig längst bort så fort vi kunde för att sen spendera tid där och arbeta oss hemåt i etapper. I går kväll på LAX i kön till immigrationsmyndigheterna för sedvanlig fotografering och fingertrycksavlösning samt i kön för att hämta ut bagage som visserligen var incheckat hela vägen till Nadi, men som amerikanarna ändå tyckte behövde hämtas av mig för att läggas på ett nytt bagageband 200 meter bort kan jag säga att idén inte alls kändes lika bra.

Det var jobbigt på plan nummer tre, men vi lyckades sova en del i alla fall. På något sätt så fungerar det när man är inställd på att det är så det kommer att bli. 

Vet du hur lång tid vi spenderade i kö på LAX på en vanlig mellanlandning? Det tog oss 2,5 timme att ta oss via inresekontroll, bagagedropp, hämta nya boardingkort, passera dagens tredje säkerhetskontroll. Hantering av resenärer på flygplatser är utan tvekan alltid långsammast i USA.  

 

Annars har resan innehållit följandet strapatser:

  

·       1. Min väska fastande i ett konstigt läge, där den varken gick att stänga helt eller öppna helt, det gick att lägga in och hämta ut saker ur den men inte öppna den helt, efter lite misslyckat letande efter hjälp på Arlanda bestämde vi oss för att se om vi kunde fixa problemet i London. Det löste sig bra där. 

·         2. Tobbe glömde glasögonen på planet, men fick hjälp att hitta igen dem