Dags att säga adjö till Malacka

Sitter här och undrar varför det inte får plats med alla saker i resväskan. Trots att jag köpt en ny resväska under resan. Den gamla hade definitivt inte räckt till. Jag skickade dessutom hem saker från Vietnam, så det borde få plats. I morgon får jag fundera på hur det ska väga mindre också, har bara 20 kilo att tillgå. Det kommer att bli ett tungt handbagage! 

Vi har haft det alldeles härligt avslappnat skönt här i Malacka. Vi har solat, badat, vilat och haft det bra. Det gäller att njuta nu de sista dagarna på semestern. 

Nu ska vi snart checka ut och sätta oss på en buss till Singapore. På vägen till sista hotellet ska vi stanna för att hämta våra bortglömda saker från förra hotellet. 

Att bli firad

I dag fick vi bästa oväntade överraskningen här på hotellet. Den personal som jobbar på Club-avedlningen är verkligen supertrevlig. De är serviceinriktade och intresserade av att prata. När de fick reda på att vi firar födelsedag, fixade de med tårta och choklad. Så himla gulligt!

Lisa Lowe

Mitt nya alias. När vi var på Fiji fick jag en otäck ögoninflammation. Det var antingen en inflammation eller ett djur som huserade i mitt öga. Det fanns inte någon läkare på vår lilla ö, men  med modern teknik (mailad bild på ögat till läkaren på fastlandet) och ett samtal med nämnda läkare på mobiltelefon kunde diagnos ställas och jag få min medicin. Utställd i namnet Lisa Lowe. 

När vi väl kom till fastlandet så sökte vi upp en läkare för att säkerställa att det inte var något otäckt djur utan en vanlig inflammation. Läkaren såg säkert oron i mig och skrev ut penicillin också. Jag var glad att det inte var något djur i ögat, man har väl sett House och där är det alltid ett djur i ögat eller örat och sen dör patienten, eller att House i sista stund hittar djuret. Men på Fiji fanns ingen House att tillgå. 

Fantastiskt så effektivt och bra det fungerade i obygden med läkarvård. I Sverige hade det inte gått lika smidigt. Och jag har fått mig ett nytt artistnamn. 

Celebert besök på vårt hotell

En morgon såg vi att de hade pyntat trapporna i entrén med röda draperier och skynken. När vi kom tillbaka efter lunch såg vi att det var flera VIP-bilar och poliseskort och funderade lite nyfiket på vem som var så prominent på vårt hotell. Det visade sig att det var polischefen från Östtimor. Där ser man, jag visste inte ens att det fanns ett land som heter så. 

Grattis på namnsdagen Pia

Hoppas din namnsdag blir bra.

I Malacka utan kamera

Vi är nu framme i Melaka och bor på ett hotell som säkert en gång i tiden var alldeles fantastiskt ståtligt. Det är fortfarande det, men det är lite utdaterat. Det märks dock att det är ett femstjärnigt hotell. Servicen är alldeles utmärkt och det är god mat. Poolområdet är alldeles underbart och det känns nästan som att vi har poolen för oss själva. Det är inte så mycket folk här. 

Vi ville ha bra väder och tittade nogsamt efter vart vi skulle styra vår kosa för att erhålla det. Alternativet hade varit Bintan i Indonesien, men där skulle det vara regn, så det valde vi bort. 

Malacka är en supermysig gammal stad, Malaysias äldsta stad. 

Våra bortglömda grejer kan inte skickas till oss trots allt, för FedEx kan inte skicka pengar. 

Toaletter och badrum med glasväggar

Vi har bott på ett jättefint och nybyggt hotell i Singapore. Det var bara några månader gammalt. Det (som väldigt många andra hotell) hade ett badrum/toalett med fönster och dörrar till övriga rummet. Jag har lite svårt att se nyttan med det, men är kanske bara gammalmodig där i mitt tyckande. Det brukar som tur är finnas gardiner eller så att dra för så man kan få vara lite privat.

Taget från sovrummet

Taget från badrummet

Club lounge på 28 våningen med bra utsikt

Vy från dagens promenad

Nu väntar några dagar i Malacka

Så har vi då kommit till Malacka i Malaysia för att slappa några dagar. Vi har åkt med buss från Singapore och tagit in på hotell Equatorial. Ett dopp i poolen har redan hunnits med. Vi lyckades med bedriften att glömma våra värdesaker i kassaskåpet på förra hotellet, efter en stunds dividerande och kontakter med dem, så har vi enats om att de ska skicka sakerna till oss med FedEx. VI borde ha dem redan i morgon.

Det har varit ett himla liv här på eftermiddagen. Mitt emot hotellet finns vad vi tror är en skola och det har trummats oavbrutet (kanske övning i skolorkestern) i dryga timmen av flera trummisar i otakt. 

Så skönt att vara in Singapore

Vi har superfint hotell och det är varmt och skönt

Två glada och trevliga kinesiskor

I går blev vi stoppade av två glada och trevliga kinesiska unga tjejer. De pratade bra engelska och ville veta var vi kom ifrån och hur vi upplevde Kina, var vi hade varit och vad vi hade för planer för resten av dagen. De sa att de kom från Beijing och att de studerade engelska. De tyckte att vi var så trevliga så de undrade om vi inte skulle följa med dem på en tefestival arrangerad av minoritetsbefolkningar som gick av stapeln i Shanghai just den dagen. Det var också alldeles nära, så det skulle inte ta så lång tid.

Vi tackade nej till erbjudandet, sa att vi hade andra planer. När vi gick därifrån undrade vi lite över om de blev besvikna, de ville kanske bara öva på engelska. Men några varningsklockor ringde redan när vi pratade med tjejerna, så väl tillbaka till hotellrummet googlade jag på Shanghai och tefestival Gissa om jag fick många träffar? Det var en av de mest kända lurendrejeriförsöken i Shanghai. Om de hade fått som de velat hade de lurat med oss till en teceremoni och låtit oss betala dyrt för det. Typ 500- 1000 sek.

Ett annat trick är att en man på Nanjing road vill ha med turister till en marknad. De som följt med vittnar om att de blivit hotade och erbjudna sprit och prostituerade, samt  att de blivit hotade att betala sig loss eller bli misshandlade. Behöver jag säga att vi sa nej till en man på Nanjing road som ville ha oss med till en marknad där?

Folktomt i de franska kvarteren

Verkar som att alla var i Ju Yuan Garden

Lite reflektioner från Kina

Det är en del saker som slår mig om hur det fungerar i Kina och som jag funderat en del över.

1.       Människor, gammal som ung, verkar kunna sitta eller stå och sova på offentliga platser. Vi såg flera stycken på vetenskapsmuseet som satt och sov i stolar avsedda för att uppleva saker eller på vilobänkar mitt bland andra besökare. Vi har sett människor som står och sover i tunnelbanan. Jag påminner mig om att IKEA har berättat att de har problem med att folk sover i deras utställningssängar i varuhusen i Kina.

2.       De har en alldeles underbar uppfinning i vad vi kallar för moppehandskar. En sorts stora vadderade vantar som sitter fast på styret på moppen, redo att sticka sina händer i när man ska ut och köra.

3.       En annan ganska fiffig grej har att göra med småbarn. De som har blöjor har byxor som mera liknar cowboy chaps, de sitter alltså inte ihop över blöjan, så det är enkelt att byta på barnen. Dessutom har vi sett väldigt få barnvagnar. Folk bär runt på sina barn.

4.       Toaletter verkar finnas lite här och där. Framför allt är det barn som uträttar behov, både nummer ett och två, lite varstans. Men även vuxna verkar kunna göra nummer ett överallt. 

Härlig utsikt och äntligen en säng med bäddmadrass

Man kan från vårt hotellrum se Shanghais mest kända symbol, TV-tornet. Så vi kan sitta och titta på hur det skiftar färg på kvällarna.

Annat att glädjas över är att vi har fått en visserligen tunn, men ändå en riktig bäddmadrass i vår säng. Det var varit väldigt klent med det i Kina. De har någon idé om att det ska vara bara en i superhård resårmadrass. Gärna så att man kan känna fjädrarna. I övrigt har det känts som att ligga och sova på ett stengolv.

Bäst sängar har det utan tvekan varit på Ana Mandara resort i Vietnam.  Tätt följt av Paradise Cove på Fiji. Sämst har det varit på Nerima Lodge på Tonga, tåget i Vietnam (trots att det hette soft sleeper var det stenhårt) och alla hotell i Kina.

I dag ska vi ut och äta finmiddag trodde vi, men det får bli finlunch för gårdagens besök på akrobatikshow blev flyttat till i dag. 

Suzhou och Hangzhou

Båda två är charmiga städer på sina ställen. Vi har under de senaste dagarna förflyttat oss mellan tre städer. Jag kan tänka mig att det är ännu vackrare på sommaren när det blommar. De första dagarna var hysteriska med många lediga kineser som firade nyår. Det har varit lite lugnare de senaste dagarna. Så att man har kommit fram för att se utan att behöva trängas.

Det byggs överallt här i Kina. Vart man än vänder blicken så är det en byggnation på gång, så väl vägar som bostäder som fabriker och kontor. Städerna vi besöker är verkligen stora och kineserna själva kallar alla städer med färre en 2,5 miljoner invånare för byar.

Jag börjar känna mig lite småsnuvig och börjar längta efter värme. Nu ska vi se om de vill beställa en taxi åt oss på hotellet för att åka till tågstationen. De ville inte beställa taxi i går, så vi får hoppas att de är på bättre humör idag. 

Kina...

Efter att ha spenderat två veckor i Kina så börjar en insikt att ta form; Jag kommer inte att åka tillbaka hit igen om jag själv får välja. Det känns helt enkelt inte som ett välkomnande land. Man är hela tiden tvungen att se upp så att man inte blir lurad. Folk tränger sig, spottar och röker överallt trots förbud. Det sistnämnda börjar verkligen gå mig på nerverna. På hotellrummet får man välja mellan att frysa eller att slå på ventilationen, då det ofelbart strömmar in cigarettrök vare sig man har ett rökfritt rum eller inte. På restauranger likadant. Tyvärr verkar denna usla själviskhet vara bara ett av flera symptom på den rådande mentaliteten i detta land. Vi har stött på många väldigt trevliga och hjälpsamma människor så jag drar på intet sätt alla över en kam, men helhetsintrycket suger. Ödmjukhet och omtänksamhet verkar ligga lågt i kurs här.

Igår blev vi i alla fall lurade på ett hederligt sätt. När vi klev av tåget och skulle ta taxi till hotellet så verkade det som om alla taxichaufförer med påslagen taxameter valt att hålla sig på annan plats. Den som fanns talade om att han ville ha 50 yuan för resan. En resa som troligtvis skulle gått på ungefär 15 yuan med taxameter. Efter att vi först avböjt och sedan insett att ingen annan taxi fanns att tillgå så accepterade vi till sist detta ockererbjudande. Det var ändå ett stort steg framåt jämfört med den taxi vi tog häromdagen, med taxametern påslagen men med kvittot nonchalant hängande i vägen för själva displayen. Efter en tredjedel av resan så bad jag att få se displayen, som då visade på normala 14 yuan, med allting tickandes som det skulle. När vi så kommit fram o stannat så hade helt plötsligt taxametern tickat iväg till 201 yuan. Vi skrattade naturligtvis och sade aldrig i livet, varpå han svarade ”Happy new year”. Kanske det sa jag, men SÅ happy är det inte. Vi var trötta och ville inte ha något storbråk, så jag sa till honom att han skulle få ett oerhört bra erbjudande av mig, varpå jag halade fram en hundring. DÅ BÖRJADE RÅNAREN KÖPSLÅ!!! 120, sade han. När mitt påklistrade leende försvann och byttes mot vad som förmodligen var det jag kände inombords tog han emellertid emot pengarna. Man är lite utsatt i det läget, så länge man själv eller ens bagage är kvar i bilen, så man får väl vara glad så länge pengar löser problemet.

Nåväl, över till en sak som faktiskt fungerar och som fungerar riktigt bra, nämligen tåget. Stora, fina och med kinesiska mått mätt relativt rena stationer. Fina, rena tåg som går exakt på utsatt tid. De snabbtåg vi åkt med gör över 300km/h, så fort går det också. En resa motsvarande Västerås-Stockholm kostar ungefär en svensk femtiolapp. Notera att detta är i nollgradig temperatur. Banverket och SJ kan slänga sig i väggen. När det gäller tåg är Sverige ett riktigt u-land men det går väl i linje med den svenska miljösatsningen i övrigt när det gäller allmänna transportmedel. Sverige är, enligt min åsikt, ett av världens absolut sämsta länder när det gäller just detta. Dyrt så in i h-e, svårtillgängligt och opålitligt. Jag kan inte ens tänka mig hur det måste upplevas av turister som kommer på besök.

En liten kuriosa : Det är säkerhetskontroller på tågstationerna med genomlysning av allt bagage. Vilket även är fallet i Shanghais tunnelbana.

I övrigt har vi det bra! 

Kina har ett eget lutande...

...torn. Det ligger i Suzhou.

Vi lär oss skriva.

Kinesiska tåg.

Snabba och fungerande.

Vi fryser så in i bomben

Det är kallt här, idag snöade det och vi har inte med vinterkläder. Vår guide sa att ni ska väl inte klaga på kyla när vi kommer från Sverige. 

Visar bilder från Shanghai skyline. Vi var där i ösregn och kyla, men bilderna blev bra.

The bund

Pudong new city

Kinamat

Det vet man ju vad det är för något, för det finns det ju massor av i Sverige, men här verkar de inte ha förstått det konceptet riktigt. Man kan få beställa in:

• Sjöborre
• Sjögurka
• Sköldpadda
• Fågelbon
• Hajfenor
• Hönsfötter
• + annat smått och gott som man inte ens kan se vad det är

Vi vill inte äta det så vi håller oss till sådant vi vet vad det är och ibland ser vi till att beställa något som vi inte riktigt vet vad det är. Men jag saknar stekta grönsaker (annat än stekt kål) och färsk frukt. 

På en av våra kinesiska frukostar hade de tomater (som annonserades som frukt) och kolsyrad apelsindryck (som annonserades ut som juice). Frukostarna består av risbullar med eller utan fyllning. Idag åt vi dubbelkokta ägg och stekt ris. De var snälla och gav oss kaffe också (med mjölk och socker). Ibland längtar man efter västerländsk mat och vi har hittat en stonegrillrestaurang i Shanghai så det bli det troligen när vi kommer tillbaka dit. 

Lite bilder från dagens kalla promenad

Suzhou är en superfin stad på 10,5 miljoner

Kallas för Kinas Venedig

Storstadsfötter.... de gör sig påminda

Har gått omkring i Shanghai i ösregn och 6 grader, fick börja med att köpa ett paraply för 10 spänn. Shanghai verkar ändå ha en del att bjuda på, så det kommer att kunna bli bra. 

I morgon ska vi åka till suzhou för två dagar och sen till Hangzhou i två dagar för att sen komma tillbaka till Shanghai i tre dagar. 

Morgondagens inköp kommer att bli ett par handskar.

Grattis Adam!

Ett stort grattis till Adam som fyller 24 år idag. Hoppas du får en kanonbra dag. Vi firar ordentligt när jag kommer hem!

Nu var det jättelänge sedan jag bloggade. Igen.

Tack Lises föräldrar och August och Henrik för den alldeles fantastiskt fina semestern i Vietnam och för att ni verkligen alltid får mig att känna mig som en i familjen. En jättekram till er allihop.

Det har hänt en hel del sen sist, men det är framför allt två saker jag vill ta upp : rökning och köande.

När vi bokade vår resa till Kina så hade vi en del pusslande att göra, dels när det gällde vart vi skulle, men också för att vi tyckte att vi behövde guidehjälp, hjälp med rumsbokningar och transporter och så. Alltså tog vi på denna del hjälp av ett resebolag för att ordna med såna saker. Efter lite diskussioner fram och tillbaks när det gällde priser och hotell så lade vi oss på en lite lägre hotellstandard än vanligt för att kostnaderna ändå ville dra iväg. Ett stort misstag visade det sig då vi inte tagit med rökning i ekvationen. De senaste nätterna har vi sovit i vad som bäst kan beskrivas som botten på en askkopp, då kineserna förutom att dom verkar gilla hårda sängar också röker som borstbindare på rummen. Trestjärniga hotell i Kina nyttjas i princip bara av lokalbefolkningen. Städning med mera lämnar ofta en del övrigt att önska, men framför allt: Lägg extra pengar på att få rökfritt rum. Det blir annars fort olidligt. Håll dessutom tummarna för att det har efterlevts. Vi trodde att det var tillåtet att röka på restauranger ända tills i morse då vår guide talade om för oss att det är förbjudet men att folk röker ändå. Detta leder osökt in på nästa ämne, nämligen köande. Kineserna köar på samma sätt som dom beter sig i trafiken: Om du är dum nog att lämna en lucka så finns det alltid någon villig att fylla den. Sicksackkörning och trängningar är legio i detta land.

I övrigt har vi det bara bra :) . Vi har varit på en nyöppnad vattenpark med alla möjliga sorters vattendjur, allt ifrån delfiner till rockor och manatees, samt berg- och dalbanor mm. Ett sorts kinesiskt sea world. Det öppnade för en vecka sedan och troligtvis så var vi om inte dom första, så bland dom tio första västerlänningarna som besökt stället. 

Många som vill se delfiner

Bild från park i Zuhai

Kvinnans utveckling i Kina enligt konstnären