Kina...

Efter att ha spenderat två veckor i Kina så börjar en insikt att ta form; Jag kommer inte att åka tillbaka hit igen om jag själv får välja. Det känns helt enkelt inte som ett välkomnande land. Man är hela tiden tvungen att se upp så att man inte blir lurad. Folk tränger sig, spottar och röker överallt trots förbud. Det sistnämnda börjar verkligen gå mig på nerverna. På hotellrummet får man välja mellan att frysa eller att slå på ventilationen, då det ofelbart strömmar in cigarettrök vare sig man har ett rökfritt rum eller inte. På restauranger likadant. Tyvärr verkar denna usla själviskhet vara bara ett av flera symptom på den rådande mentaliteten i detta land. Vi har stött på många väldigt trevliga och hjälpsamma människor så jag drar på intet sätt alla över en kam, men helhetsintrycket suger. Ödmjukhet och omtänksamhet verkar ligga lågt i kurs här.

Igår blev vi i alla fall lurade på ett hederligt sätt. När vi klev av tåget och skulle ta taxi till hotellet så verkade det som om alla taxichaufförer med påslagen taxameter valt att hålla sig på annan plats. Den som fanns talade om att han ville ha 50 yuan för resan. En resa som troligtvis skulle gått på ungefär 15 yuan med taxameter. Efter att vi först avböjt och sedan insett att ingen annan taxi fanns att tillgå så accepterade vi till sist detta ockererbjudande. Det var ändå ett stort steg framåt jämfört med den taxi vi tog häromdagen, med taxametern påslagen men med kvittot nonchalant hängande i vägen för själva displayen. Efter en tredjedel av resan så bad jag att få se displayen, som då visade på normala 14 yuan, med allting tickandes som det skulle. När vi så kommit fram o stannat så hade helt plötsligt taxametern tickat iväg till 201 yuan. Vi skrattade naturligtvis och sade aldrig i livet, varpå han svarade ”Happy new year”. Kanske det sa jag, men SÅ happy är det inte. Vi var trötta och ville inte ha något storbråk, så jag sa till honom att han skulle få ett oerhört bra erbjudande av mig, varpå jag halade fram en hundring. DÅ BÖRJADE RÅNAREN KÖPSLÅ!!! 120, sade han. När mitt påklistrade leende försvann och byttes mot vad som förmodligen var det jag kände inombords tog han emellertid emot pengarna. Man är lite utsatt i det läget, så länge man själv eller ens bagage är kvar i bilen, så man får väl vara glad så länge pengar löser problemet.

Nåväl, över till en sak som faktiskt fungerar och som fungerar riktigt bra, nämligen tåget. Stora, fina och med kinesiska mått mätt relativt rena stationer. Fina, rena tåg som går exakt på utsatt tid. De snabbtåg vi åkt med gör över 300km/h, så fort går det också. En resa motsvarande Västerås-Stockholm kostar ungefär en svensk femtiolapp. Notera att detta är i nollgradig temperatur. Banverket och SJ kan slänga sig i väggen. När det gäller tåg är Sverige ett riktigt u-land men det går väl i linje med den svenska miljösatsningen i övrigt när det gäller allmänna transportmedel. Sverige är, enligt min åsikt, ett av världens absolut sämsta länder när det gäller just detta. Dyrt så in i h-e, svårtillgängligt och opålitligt. Jag kan inte ens tänka mig hur det måste upplevas av turister som kommer på besök.

En liten kuriosa : Det är säkerhetskontroller på tågstationerna med genomlysning av allt bagage. Vilket även är fallet i Shanghais tunnelbana.

I övrigt har vi det bra! 

Kina har ett eget lutande...

...torn. Det ligger i Suzhou.

Vi lär oss skriva.

Kinesiska tåg.

Snabba och fungerande.