Snorkling

I dag har vi snorklat ett tag och det var väldigt roligt. Nya utrustningen fungerade alldeles utmärkt. Det enda som var lite svårt var de så kallade strumporna som satt lite väl tight när jag väl fått på mig mina simfötter. Jag var så glad över att jag ganska enkelt fick på mig fötterna, så jag gav mig raskt iväg. Det är så pass mycket koraller att det är svårt att hitta en sandfläck att ställa ner fötterna på för att korrigera.

Dessutom var det lågvatten när vi gick i, ivriga att komma igång. Det visade sig att det var ganska svårt att simma över korallerna, när vattnet var så lågt, så i morgon ska vi prova under högvatten. Vi har sett många färgglada fiskar och faktiskt levande koraller. 

Resorten vi bor på fungerar väldigt bra för oss. Jag är förvånad över att det inte är mer folk, då detta ska vara högsäsong. Men jag har tagit tips från en god vän som är dykare och vi har bokat in oss på ett dykhotell. Där är det lugn och ro. 

Vi lider fortfarande av tidsskillnaden, men vad gör det när man är ledig och kan ta sig en tupplur både nu och då.

Stranden i Sanur.

Folktomt vid en av våra pooler

Cool palm, ser ut som en solfjäder

Duschen vid poolen. Duschen var inte helt lätt att hitta.

Naturlig skugga under ett frangianiträd. Vågskalp och utsikt över horisonten. 

Framme i Amed

Äntligen har Tobbes väska kommit. En dag för sent. Vi var ute och handlade ny t-shirt innan väskan dök upp. Lyckan var total och vi gjorde en liten våg när den levererades. Vi trodde inte riktigt på att väskan verkligen fanns på flygplatsen. Vi fick så många olika besked under dagen, men det visade sig att vi inte hade behövt oroa oss. Tur var det att väskan kom tillbaka för i den finns vår nyinköpta snorkelutrustning och den ska vi inviga i morgon. Alltså vi har varsin egen. Mitt cyklop med slipat glas så att jag förhoppningsvis kommer att se fiskarna och koraller fast de är på lite avstånd. 

Vädret är klart på morgonen, förmiddagen och så mulnar det på på eftermiddagen. Det har regnat och åskat lite grann, men det är fortfarande väldigt varmt. 

Vi har fått känna på lite av Balitrafiken på vår resa till denna orten, även om det inte på långa vägar är när det är som värst. Balinererna är ledig fram till 5 januari, så det är mycket turister, både inhemska och sådana som oss som kommer lite mer långväga ifrån.

Nya stället är sort, med separat kök och vardagsrum. Tyvärr dålig fart på ACn och fläkten men det kanske löser sig. En av oss tycker att det är bra när det är varmt. 

I trädgården finns massor av fina träd som jag har lärt mig att tycka väldigt mycket om. Frangipani och härliga annorlunda palmer. Dessutom har vi sett flera flamboyants, De är fantastiskt vackra med sina röda färg. De blommar tydligen bara en gång om året och det är kring jul och nyår. På Mauritius heter de Bonnané. 

Äntligen framme – men inte allt bagage

Vad skönt att komma fram till hotellet efter en lång och tröttsam resa. Det var fantastiskt att resa i business class. Vilket omhändertagande och bra service. Sätena kunde man sinnrikt göra om till en säng. Så vi har sovit en stor del av den resan. Väntan i KL blev lång och seg och trots den långa tiden, så lyckades inte Tobbes väska komma med till Bali.

Det tog lång tid för oss att komma igenom passkontrollen. När det proceduren äntligen var överstökad visade det sig att vårt bagage redan hade kommit och att de sista väskorna hade lastats av och ställts bredvid bandet, för att bandet behövdes för nästa flyg. Eller rättare sagt, min väska fanns där, men inte Tobbes. Så det blev till att anmäla borttappat bagage innan vi åkte till hotellet. När vi inte själva såg att väskan inte var med på bandet, så uppstod så klart ett tvivel om att den faktiskt var med och att någon hade tagit väskan och gått från flygplatsen. Efter lite efterforskningar nu på morgonen har vi fått reda på att Tobbes väska kommer klockan fyra på eftermiddagen. Glädjen över detta är enorm.

Hotellet vi bor på är väldigt fint. Nu ska vi vila frukost och sedan se om vi kan hitta en uttagsautomat och få lite kontanter. Vi får hålla oss i skuggan till dess att Tobbes väska anländer, för all sololja finns så klart i den väskan.

De sista förberedelserna

Nu är det bara några timmar kvar innan vi ska resa iväg. Förväntan ligger i luften, samtidigt som vi försöker se till att inte glömma bort några av de viktigaste sakerna. Det ska bli härligt att komma bort en stund. Förhoppningsvis kommer vi tillbaka utvilade och med många trevliga minnen. 

Om några timmar ( läs minst ett dygn) kommer vi att vara framme på Bali. Resan dit går via London och Kuala Lumpur. 

Årets vinteresa blir till Bali

Så är det snart dags att ge sig av igen. Jag vill boka resan i god tid för att inte behöva hamna i situationer där urvalet är dåligt och priset därmed högt. I år gjorde jag missstaget att boka mina flygbiljetter via en nätresebyrå. Mindre än en månad innan avresa fick vi besked om att flygningen var inställd och att vi skulle få nya resdatum (kraftigt förkortad tid på plats) eller pengarna tillbaka. 

Jag kontaktade flygbolaget direkt och fick annan information, efter flera lönlösa försök med att få rättning gjord via nätresebyrån var det bara att inse att vi behövde köpa nya biljetter via annat flygbolag. Så på så sätt så kommer vi nu att flyga business class till Bali. Hem blir det premium economy. Gissa hur lång tid det kommer att ta att få tillbaka pengarna för det "inställda flyget"? Man skulle kunna tro att det skulle gå supersnabbt med tanke på att de har sålt någonting som inte finns och att de har haft mina pengar sedan i mars. 

Nåväl. Över till det roliga. 

Vi kommer att dela in vår resa i fyra olika delar.

1. Sanur - vila upp sig efter flygresan Sudamala Suite and Villas

2. Amed - nyårsfirande och massor av snorkling Puri Wirata Dive Resort

 3. Ubud - Kultur och natur Ubud Village Resort and Spa

4. Sanur - strandhäng och vila innan hemresan Prama Sanur beach

Härliga möten

Att resa i delad kupé på tåg i ett land där man inte kan förstå det som annonseras i högtalarna öppnar upp för intressanta möten. Det är för mig ganska förvånande att läner som Tyskland och Frankrike inte har brytt sig om att delge information på tåg på engelska. Otaliga är de gånger när de annonserar om förseningar och anslutningar på det egna språket. De kan hålla på i flera minuter för att avsluta med ”this train is bound to ….. We wish you a nice day”

Då känns det skönt med medpassagerare som hjälper till med översättningar. På den långa tågresan i går med fyra olika tåg, varav det första hade trasig AC så det var tokvarmt, träffade vi en förtjusande kvinna i vår egen ålder. Hon var med på tåget för att träffa sin fästman för första gången på tre månader. Han hade vandrat från deras hem i Schweiz till norra Tyskland och nu ska de avsluta med en gemensam semester.

Några gånger har tågen varit försenade under vår resa, men det sista tåget vi skulle med i går var det väldigt nära att vi missade. Information på tåget innan var att vi inte skulle hinna med tåget utan vänta en timme till på nästa tåg. Men vi såg tåget och chansade och sprang och hann med nöd och näppe med det. Det var minst sagt skönt, då det varit en lång dags resande.

Ett av de otaliga tågen som trafikerar Europa. Mc finns så klart med i bilden.

Vacker station.

Vacker station.

Mina fantastiska nya väskor och min fantastiska nya plånbok

Jag vet att det finns en och annan som har skrattat åt min väskplanering innan resan. Jag vill bara säga det att: De är alldeles underbara, alla mina nya väskor. Resväskan är perfekt storlek. Hjulen rullar lika bra åt alla håll. Handväskan med alla säkerhetslås är underbar, rymmer precis det jag vill ha. Plånboken vet jag alltid var jag har och den har plats för extrakort som tunnelbanebiljetter och hotellnycklar.

Det har dock varit lite tjurigt att låsa fast väskorna på vissa tåg. Men då har vi turats om att passa dem i stället. På ett tåg i Italien sa en av konduktörerna att det är minst en person om dagen som är ledsen över förlorat bagage.

Paris

Nu har vi både anlänt till och rest från Paris. Det började med en något orolig tågresa, där vi tyckte att vi hade gott om tid till ett tågbyte i Lausanne för att ta oss till Paris. Lokfel gjorde att vi snabbt åt upp av den marginalen och vi hann bli lite oroliga för att missa vårt tåg. Det var det enskilt dyraste tåget på hela resan, så det hade inte varit så roligt att missa det. Vi hade i slutändan gott om tid på oss visade det sig.

Väl framme i Paris bodde vi på ett nyöppnat hotell med utsikt mot spåren på Gare de l´est. Helt OK men med tvärhårda sängar. Så vi har sovit så där de senaste nätterna.

Vi rivstartade första dagen och hann med Eiffeltornet, triumfbågen och Champs Elyseé innan lunch. Sen har vi bara varit och strosat runt.

I dag har vi rest vidare till Brygge och när vi skulle ta anslutningståget från Bryssel till Brygge var det nästan fullt i första klassvagnen, när vi klev på. När konduktören kommit och kört bort alla som inte hade rätt att vara där var det nästan bara jag och Tobbe kvar i vagnen.

Fina krogar på Champs Elysée

Utsikt från frukostmatsalen på hotellet.

Det var visst något torn där som man skulle se.

Värmeböljan är över, men det finns stränder.

Lunchpaus

Lunchpaus

Pont Neuf.

Stresa - en vacker Italiensk småstad

Klockan 8.00 var det tomt vid poolen, men då ville vi inte bada. Sen var det knökfullt.

Vacker entré till hotellet.

Coola bilar. 

Baren på hotellet.

Utsikt från vårt hotell. 

Mysiga gränder i staden.

Otroligt vackra vyer precis utanför vårt hotell. Insjön bland häftiga bergstoppar och italiensk småstadsstadsbild. Vi har sett några otroligt fina gamla Fiat 500 med tygtak och rottingstolar. De finns på hotellet och jag funderar på om det kan hyras ut.

Vi har spenderat dagen med att gå runt och kolla på stan och att läsa våra böcker. Vi provade att gå till poolen men där var det redan fullt så vi gav upp det försöket. Tyvärr valde vi inte den bästa restaurangen till dagens lunch. Tobbes pasta var riktigt illa och tom min sallad var lite underlig. Vi får ta nya tag till i kväll och har bokat en restaurang med Guide Michelin-märkning. Så vi hoppas det blir bättre med den.

Det mulnar på här nu. Det väntas regn och oväder. Vi hade lite planer på att ta båten till en närliggande ö i sjön för att lyssna på en konsert, men valde bort det då det troligen inte är så roligt att vara på utomhuskonsert i oväder.

Nu är vi nöjda och så trötta

I dag har varit full av intryck. Vi startade i ottan med båt till Venedig från Piran. Lunchen intogs vid en kanalkant och vi tittade på gondoler, vattentaxis och människor som strömmade förbi i en strid ström. Vi lyckades undvika kaoset runt sankt Markusplatsen och gick på nästa folktomma gator. Efter ett misslyckat försök att byta tågbiljetter till ett tidigare tåg blev vi sittandes utanför Sancta Luciastationen i skuggan i ett par timmar.

Fina tåg och några timmar senare är vi framme i Stresa. Jättemysig stad. Hotellet är nog från förra sekelskiftet. Det var en man som spelade pianon i lobbyn när vi släntrade in. Nu har vi ätit middag och ska sussa innan vi gör Stresa osäkert i morgon.

Katamaranen vi åkte med.

Smockfullt med folk på St Markusplatsen. Vi såg det från däck på båten. 

Lite folk där vi var. 

Härligt lunchställe.

Vårt hotell Regina Palace. Från en svunnen tid. 

Lata dagar vid havet

Andra dagen vid havet och vi kan känna lugnet. Portoroz är en utpräglad semesterby med flera fina hotell och ett antal kasinon. Det finns inte mycket av stad och heller inte så många nöjen annat än sol, bad, tennis, minigolf och lite andra strandrelaterade aktiviteter. Orten är byggd längs med huvudgatan där hotellen finns på ena sidan och stranden (till största delen betong eller anlagda plattor) på andra sidan. Det finns en liten yta med sand, men det ser nästan ut som att den är dittransporterad.

Närmsta stad (eller by) heter Piran och där är det mysigt med smala och vindlande gränder. I dag har det varit lite mulet, så vi passade på att besöka den staden på förmiddagen i dag.

Vi har hittat lugnet här och har ytterligare en dag innan det bär iväg igen. Denna gången med båt till Venedig och därifrån vidare med tåg med slutdestination Stresa vid lago Maggiore i Italien.

Här har man koll på alla väskor. Tur att man reser säkert. 

Utsikten från vår balkong. De högra solstolarna tillhör vårt hotell. 

Sandstranden. Precis som i Italien indelad i olika sektioner med olika färg på stolar och parasoll. 

Bild från vår kvällspromenad i går. Magiskt vackert. 

Om man vill kosta på sig 250 euro om dagen man man husera under taket längst ut på bryggan. Hittills har det varit tomt där.

Bild från dagens besök i Piran.

Att vakna vid havet

Det är något alldeles speciellt med havet och i dag skiner solen efter några dagar med mulet väder och regn. Från vår balkong ser jag ut över ett blått Medelhav. Det är ännu så pass tidigt att orten inte riktigt har vaknat till liv. Lite soldis och en vad det verkar svag bris.

Efter en god frukost har vi nu varit en stund vid stranden, eller snarare havskanten. Det finns ingen sandstrand, men välordnat med solsängar och parasoller på en gräsmatta. Bara några få steg till badstegar som leder ner i havet. Jag provbadade redan i går kväll och då var det högvatten. I dag på morgonen var det inte det, så jag halkade rätt rejält när jag skulle gå i havet. Slog mig lite, men som tur var ingen skrapning eller så. Jag får troligen ett blåmärke. Det som från balkongen upplevdes som en svag bris visade sig blåsa på ganska bra nere vid havet, så man fick inte ha parasollen uppfällda. Därför har vi nu tagit en siesta för att undvika den värsta starka solen. 

Vi ska snart kolla in det spa och de pooler (inom- och utomhus) som finns på hotellområdet.

Annars har det mesta flutit på bra, konduktören på tåget pratade inte ett ord engelska, men vi hittade rätt ändå. Och ordet Pivo, har vi lärt oss så vi behövde inte vara törstiga på tågresan. Däremot så missade vi vår avstigningshållplats med bussen för den sista anhalten från tågstationen till vårt hotell. Vi trodde chauffören skulle säga till när vi var framme, för sent insåg vi vårt misstag och följde med till slutstationen.  När vi berättade att vi skulle till Portoroz så frågade chauffören vresigt ”Varför gick ni inte av där då?”. Så se så olika man kan uppfatta situationer. Först pekade han på en minibuss som han tyckte att vi skulle ta tillbaka. När vi protesterade visade det sig att han skulle köra den bussen vi kommet med tillbaka igen inom fem minuter och vi fick under nåd åka med.

Lite fler bilder från Ljubljana. Nästa inlägg kommer bilder från Portoroz.

Vilken fantastisk tågresa

Att resa från Wien till Ljubljana med tåg var alldeles makalöst vackert. Tänkt dig hundra nyanser av grönt, snöklädda alper, mysiga byar, alpkor och rinnande vatten i forsar. Oerhört inspirerande för att sitta och reflektera. Det blev inte många sidor lästa i boken på den resan. Vi var en timme försenade, men kom ändå fram i skaplig tid till hotellet. Resten av dagen blev lite slappande och att kolla på en spännande match i fotbollsvm.

Middagen käkade vi på hotellet. I dag har varit bara varit, gått runt och kollat på gamla stan, trillat över en gatumusiker från Florida och tittat på folkvimlet. Ljubljana är en väldigt trevlig stad med bara cirka 280 000 invånare.

Gamla staden är omringad av ett vattendrag, nästan som en vallgrav och längs med den finns det massor av mysiga caféer, barer och restauranger. Vid tre-tiden började spöregna, men nu har det lätta upp igen. Middagen i dag blev på en närliggande restaurang och de hade gigantiska portioner, så vi orkade inte äta upp all mat. Jag undrar om någon någonsin beställer någon efterrätt där. Tobbe trodde att de bara har sådana med i menyn för syns skull. Nåväl trevligt var det.

Nu blir det stilla bokläsning, frågesport, korsord och sudoku.

Schönbrunn slotts lilla utsiktsplats

Visst är väl det här coola djur

Ljubljana vattendrag som omger Gamla Stan

Ljubljana

Ljubljana

Apan heter Affe

Nu har vi varit ett par dagar i Wien och vi är väldigt nöjda med den staden. Trevliga människor, enkelt transportsystem, fantastiskt bra eko-hotell Stadthalle, med en alldeles suverän innergård, där vi spenderat ett antal timmar sippandes på varsin Wine spritser mit elderbeer och läsandes våra böcker i läsplattan. Den fungerar riktigt bra och jag har lyckats med bedriften att låna böcker på biblioteket. Det enda minus med hotellet är att det saknas AC och det var 30 grader varmt. Den lilla fläkten svalkade bara lite grann.

Vi har försökt komma in på Central Cafe men där ville de inte släppa in oss. Det var superlång kö utanför så vi skippade det. Vi har varit turister och sett Stefansdomen och i går var vi på Schönbrunn slott och Tiegergarten. Jag hade googlat lite på vad de har för djur där och såg att de hade Orangutanger, en av de största hanarna verkade heta Affe. Väl framme på zoo insåg jag att Affe är österrikiska för apa.

Nu sitter vi på tåget på väg till Slovenien. Makalöst vackra vyer. Glad att vi reser första klass. Här finns AC, enligt Tobbe är det inte det i andra klass och där är det uppemot 45 grader varmt.

Varför en av oss numera har två tågluffarkort

När vi hade checkat ut från hotellet i Gdansk och skulle sätta oss ned och fylla i uppgifter i våra tågluffardokument blev vi varse en liten udda grej. Det var i varje fall inget som någon av oss hade kunnat förutse skulle kunna vara ett hinder. Jag trodde att vi skulle fylla i passnummer, men det visade sig att den uppgiften var förtryckt. Det hade vi hunnit glömma bort, för det var så länge sedan vi köpte korten.

Tobbe är med nytt pass och därför stämmer inte uppgiften på kortet. Igen fara tänkte vi, vi kan ju be dem ändra innan vi börjar resa med korten. Efter en stunds letande på nätet och försök till kontakt med resebyrån inser vi att det ska fungera bra om Tobbe har med både det gamla och det nya passet (så är inte fallet, det passet ligger hemma och samlar damm).

Enda andra möjligheten är att den som utfärdat det första passet ändrar och skickar ut ett nytt pass. Med mindre än två timmar kvar inser vi att det inte kommer att hända. I stället får Tobbe be om att få det första passet makulerat (kanske kan vi få tillbaka pengar på det i efterhand) och köpa ett helt nytt pass.

Det kommer säkert att lösa sig bra, men det satte fart på vår sista eftermiddag i Gdansk.

Tågresan gick bra, även om det var lite panik att hitta till rätt tåg och perrong när vi skulle byta till nattåget. Ingen information eller skyltning på engelska, men allt gick bra och i morse anlände vi till Wien.

När vi fortfarande trodde att vi hade en soft eftermiddag i Gdansk framför oss.

Värdelösa drinkbiljetter

Vi har nu varit ute på resande fot sedan i måndags morse och har under den tiden sovit på lite olika bra eller mindre bra ställen. Första natten tog vi färjan från Nynäshamn till Gdansk och allt fungerade superbra, förutom de drinkbiljetter jag köpt i förväg för att underlätta betalningen av dryck på båten. Jag såg framför mig hur vi kunde ta en fördrink på däck, dricka något gott till maten och avsluta med kaffe och avec.

Det var innan vi hade träffat på servitörer och bartenders. Jag tror att de hittade på egna regler för att minimera när de kunde lösas in. Efter att ha misslyckats med att ta dem till middagen, skulle vi ha något gott i baren, men det enda bartendern påstod att de kunde användas till var deras Poferries drink, gjord på polsk vodka, apelsinjuice och Grenadine. Inte vad vi var så sugna på. När vi frågade igen nästa dag i receptionen fick vi veta att bartendern hade fel, men det hjälpte ju föga då.

Jag vet inte om du noterade att det blåste väldigt mycket hemma i måndags? Jag kan säga att det gjorde det på Östersjön med. Ett tag undrade jag om det fanns remmar att spänna fast sig vid i sängen.

Hotellet i Gdansk var jättebra, med superskön säng. Vi gillade Gdansk som stad, även om det är väldigt turistiskt.

I natt sov vi på nattåg, eller snarare Tobbe sov och jag låg vaken.

På akterdäck i väntan på avfärd.

En liten efterrätt ska vi väl ändå ha, och dessa gigantiska glassar serveras.

Gdansk från sin bästa sida.