Att vakna vid havet

Det är något alldeles speciellt med havet och i dag skiner solen efter några dagar med mulet väder och regn. Från vår balkong ser jag ut över ett blått Medelhav. Det är ännu så pass tidigt att orten inte riktigt har vaknat till liv. Lite soldis och en vad det verkar svag bris.

Efter en god frukost har vi nu varit en stund vid stranden, eller snarare havskanten. Det finns ingen sandstrand, men välordnat med solsängar och parasoller på en gräsmatta. Bara några få steg till badstegar som leder ner i havet. Jag provbadade redan i går kväll och då var det högvatten. I dag på morgonen var det inte det, så jag halkade rätt rejält när jag skulle gå i havet. Slog mig lite, men som tur var ingen skrapning eller så. Jag får troligen ett blåmärke. Det som från balkongen upplevdes som en svag bris visade sig blåsa på ganska bra nere vid havet, så man fick inte ha parasollen uppfällda. Därför har vi nu tagit en siesta för att undvika den värsta starka solen. 

Vi ska snart kolla in det spa och de pooler (inom- och utomhus) som finns på hotellområdet.

Annars har det mesta flutit på bra, konduktören på tåget pratade inte ett ord engelska, men vi hittade rätt ändå. Och ordet Pivo, har vi lärt oss så vi behövde inte vara törstiga på tågresan. Däremot så missade vi vår avstigningshållplats med bussen för den sista anhalten från tågstationen till vårt hotell. Vi trodde chauffören skulle säga till när vi var framme, för sent insåg vi vårt misstag och följde med till slutstationen.  När vi berättade att vi skulle till Portoroz så frågade chauffören vresigt ”Varför gick ni inte av där då?”. Så se så olika man kan uppfatta situationer. Först pekade han på en minibuss som han tyckte att vi skulle ta tillbaka. När vi protesterade visade det sig att han skulle köra den bussen vi kommet med tillbaka igen inom fem minuter och vi fick under nåd åka med.

Lite fler bilder från Ljubljana. Nästa inlägg kommer bilder från Portoroz.