När man står på den plats där man släppte den första atombomben, den 6 aug. 1945, kl. 08:15, så slås man av några saker. Dels hur ofattbart monstruöst det är att använda detta vapen samt hur meningslöst det är med krig. Frasen "Hur tänkte dom nu?" har nog aldrig varit mer på sin plats. En hel stad, mer än 200 000 dödade omedelbart och kanske lika många till av strålskador. Men man slås också av människans förmåga att komma igen och hur människorna här, på i sammanhanget så kort tid, lyckats återuppbygga en ny, levande stad med så stor framtidstro. Det blev en dag fylld av eftertanke och reflektion över människans gränslösa grymhet men också dess förmåga till kärlek och empati. Det råder ingen tvekan om vilket djur som ligger på toppen av näringskedjan.
Idag bär det av till Hong Kong.
Oj, vilka upplevelser, såväl postitiva som negativa. Jag antar att ni är sprängfyllda av intryck. Hoppas att fortsättningen på er resa blir toppen.
SvaraRaderaDet har den alla förutsättningar att bli. Efter en härlig frukost och lite nyhetsinhämtande är vi beredda att ta oss an Hong Kong.
Radera