Over and out

Hemma igen. Det känns skönt att få sova i sin egen säng. Hemresan från Kas gick utan större missöden och jag kan bara konstatera att jag, trots att jag nu flugit många mil och spenderat åtskilliga timmar i luften, fortfarande är precis lika obekväm med att flyga som jag var innan vi åkte. Faktum är att det till och med blev värre de sista resorna. Alla som åker slalom vet ju att det är det sista åket man ska undvika om man inte vill bryta benen.

Likafullt skulle jag göra om det imorgon igen. Och dagen efter det. Och igen och igen. Förutsatt att det inte blev sista åket då, förstås. Det har varit en alldeles fantastisk resa och jag har lärt mig en hel del om mig själv under resans gång. Man ställs ideligen inför nya utmaningar och situationer. En del önskar jag att jag skulle kunnat hantera bättre, men mycket har jag också klarat bättre än jag trodde när jag gav mig iväg.

Jag har blivit påmind om hur mycket min son betyder för mig och hur mycket jag saknar honom när jag är borta. Jag har också fått svart på vitt på hur fantastiskt bra jag och Lise fungerar ihop. Trots, eller kanske just tack vare, att det stundtals gnisslar en hel del :-) .

Ett stort tack till alla som tagit sig tid att läsa det vi skrivit och som hejat på oss. Tack Hans S. för presenten med reseguiderna. Dom är ordentligt tummade och har varit till jättestor nytta.

Nu blir det inte några fler inlägg från mig i denna tråd, annat än svar på eventuella kommentarer.

Nästa gång blir det på en ny sida :-) .

Solnedgång vid Lake Taupo, Nya Zeeland.