Vilket välkomnande!

Så är vi då hemma igen. Tack världens bästa mamma och pappa som överraskade med färska tulpaner på köksbordet, supergod sallad och paj och framför allt trevligt sällskap. Tack!

Lite olika kulturer

När vi var i KL träffade vi ett belgiskt par som bor i KL och erbjuder utflykter till turister. De guidade oss till de bästa ställena i KL och vi fick samtidigt en intressant inblick i hur en del saker verkar fungera här i Malaysia. Den största delen av all turism verkar vara inhemsk turism. Man bokar ett hotellrum och tar sedan med sig madrasser till hela tjocka släkten som alla bor i samma rum. 

Vi hörde också om att IKEA har problem med att familjer åker till deras varuhus på helgerna och sover i sängarna, samt har med sig mat och dukar upp en picknick i de ytor som visar kök och köksmöbler.

Att vara statsanställd verkar vara bra för då får man ledigt på alla helgdagar oavsett vilken religion man själv tillhör.

Samhället är gjort för att man ska ha bil och det finns tydligen minst två i varje familj. Bensinpriset är på cirka fem kronor litern.

Så fick vi då till slut se en stor orangutanghanne

Vi gick till parken varje dag på förmiddag och eftermiddag. Ingen dag var den andra lik. Alltid hände det något nytt och spännande i orangutangernas värld. Den sista eftermiddagen blev matningstiden något försenad. Det visade sig att han stor hane (cirka 35 år gammal) som inte vuxit upp i reservatet hade dykt upp för att ta del av maten. Så mäktig han var! När han satt sig till rätta på platån vågade sig skötaren fram och kastade stora bananknippen till honom. Det var bara en mamma med sjumånaders baby som vågade vara där samtidigt som han var där. 

Jag kommer aldrig någonsin att glömma denna syn. Vi hade otrolig tur som fick vara med om detta. 

Nedan lite bilder på honom. 

Hårda eller mjuka sängar...

Efter att varit ute och rest en del så kan jag bara konstatera att det verkar finnas en nationell preferens för hur hårda madrasser ska vara. Malaysia tillhör de länder som verkar vilja ha väldigt hårda sådana, även om de inte leder ligan. Vi bor nu på ett fint hotell och det känns ungefär som att ligga på en masonitskiva när man ligger i sängen. Andra länder som har en förkärlek för hårda madrasser är Turkiet och Kina. Kina leder helt klart hårdsängsligan.

Tacka vet jag Ana Mandara i Hué. Men kanske kändes den extra skön efter att ha tillbringat natten innan på tåg med superhårda plastmadrasser (trots att de gick under benämningen soft sleeper train).

Däremot är solsängarna på hotellet de bästa jag har varit med om. Kanske man kan sova i en av dem i natt? Eller så kanske man skulle kunna få välja madrasshårdhet när man checkar in?

Det är mycket gatukonst i Georgetown

Vardagsliv. 

Vår hotellpool.

Det kryllar av tempel och religiösa händelser i stan.

Fria drinkar i baren i en timme

Verkligen lyckat koncept. Timmen snart slut och vi är på kanonhumör

På resande fot

Hela dagen i går var vi på resande fot. Vi skulle ta oss från KL till Georgetown Penang och vi frågade runt lite vilket som skulle vara det bästa färdsättet. Valet stod mellan taxi – tåg – färja – taxi eller taxi – buss – taxi. Den skulle enligt löfte ta lika lång tid oavsett färdväg så då vi reste med all vår packning tyckte vi att det var bekvämast med buss.

Vi hade vad vi trodde redan biljetter till bussen, men när vi förvirrade irrade runt på den stora busstationen visade det sig att det vi trodde var biljetter behövde bytas ut till boardingkort. Det var en vänlig man som visade oss hur vi skulle göra och vi hann med fem minuters marginal.

När vi hade åkt buss på motorväg i fyra och en halv timme började strulet med trafikstockningar. Plus att bussen tog en omväg för att släppa av passagerare och sedan tog sig tillbaka genom rusningstrafiken igen för att leta sig fram till den bro vi behövde passera. För att göra en lång och tråkig historia kort så var bussen två timmar försenad. Och vi insåg rätt så snabbt att det skulle ta minst en timme att ta sig den korta biten till hotellet med taxi, för det var lika långa köer på denna sida bron (Penang) som på fastlandssidan.

Vi var trötta och hungriga och ville bara fram till hotellet och den taxi som stod till buds var en jättegammal och skraltig (makataxi) sort av inhemskt märke. Båda våra resväskor åkte fram bredvid chauffören och vi fick ha vårt handbagage bredvid oss i baksätet. Men vilken gudabenådad chaufför! Han hittade luckor som inte fanns och fick trafiken att dela sig som om det inte var någon trafikstockning alls. Han hittade små alternativa vägar utan några bilar förutom vår taxi. Resan tog 20 minuter.

Entrén till vårt fina anrika hotell hade kanske kunnat vara bättre. Den som tog emot och öppnade taxidörren kunde inte hålla sig för skratt. Efter att vi inspekterat vårt fina rum tog vi en 4-rättersmiddag med bedårande utsikt över Malackasundet. 

Härlig middag med fantastisk utsikt.

Vilka underbara hotell vi bott på den senaste tiden

I djungeln bodde vi på en resort som var väldigt vacker och romantisk. Egna små stugor utspridda i en tropisk trädgård. Vägen dit var upphöjda spångar av trä och i mitten av anläggningen var det en stor sjö. Det var lugn och ro och man skulle kunna tro att det var väldigt tyst, men det var det inte alls. Massor av djungelljud hela nätterna igenom. Det var grodor och cikador och fåglar och gud vet vad mer. Sista dagen var det en makak som försökte ta sig in i grannhuset, men dörren var låst och fönstren var stängda.

Varje dag hade vi samma bekymmer med att lista ut vilken strömbrytare som reglerade vilken lampa, fläkt eller AC. Vi lyckades inte riktigt under den tiden vi var där.

Nu har vi kommit till KL och i mitt tycke ett av de absolut bästa hotell jag har bott på. Vårt rum är enormt, med eget kök, vardagsrum och ett badrum som är större än många andra asiatiska hotellrum. I badrummet finns en plunge pool med varmt och skönt vatten. På terassen har vi en egen dagbädd för två personer och egen stege ner till en lagunliknande pool. Så himla härligt. 

förvirrande lampknappar 1.

förvirrande lampknappar 2 (som om inte den första var tillräcklig.

Utsikt från vårt rum.

Närmast i bild vår gigantiska terass.

Alla fönster på nedervåning tillhör vårt stora rum. Jag tar ett kvällsdopp innan jaccuzzin.

Näsaporna ser väl för roliga ut

I dag har vi tittat på de vanliga orangea aporna på förmiddagen och på eftermiddagen tog vi en taxi en bit bort för att titta på näsaporna. De var många fler än orangutangerna och lättare att både upptäcka och fotografera. Men de ser väl för roliga ut!

Vi har också gjort av med en herrans massa myggmedel både before and after det så kallade bettet. Tobbe hittade ett eget myggmedel i form av känd drink, i väntan på att taxin skulle dyka upp. Det visade sig att det på vår resort inte finns myggmedel att köpa. Vilken miss av dem. De skulle troligen kunna sälja på oss en hel del sådant.

Jag har med mig en regnjacka och en regnponcho från Sverige, men de hade jag inte med mig till parken i dag, så det blev till att köpa en engångsregncape. Och jösses vad det regnar här i regnskogen. Det formligen öser ner. Det som blir blött förblir blött. Det kommer troligen inte att torka förrän vi är i KL.

Nu preppar vi för näst sista kvällen här, i morgon blir det återbesök hos orangutangerna och sedan prepp för nästa etapp på vår resa. Det ska bli skoj att komma till storstadsdjungeln som en kontrast till den riktiga djungeln.

Varför man inte ska stå under en orangutang

I går när vi var och kollade på orangutangerna blev alla som fanns på området varnade för att stå under en orangutang om man inte var sugen på att få en varm dusch. Några minuter senare var det bortglömt och det var ganska många som fick en otrevlig överraskning. Som en ung grabb så "Did  someone just get peed on?

Jag har också fått lära mig säkerhetsavståndet till olika sorters djungeldjur. 

Resorten vi bor på har värsta grymma toaletten. Tobbe räknade just ut att det är 100 - 200 mellan vår stuga och matningsplattformen för de stora orangutangerna som lever utomhus.

Toalett med bäckutsikt.

Två dagar med orangutanger och malajbjörnar

I dag har det gått hett till i baren på vår resort. Det har kastats glas och blomkrukor. Dansats på bardisken och slagits kullerbyttor på vägen hem efter att ha blivit avvisat från baren och resorten.

Barsabotören fångad på bild.

Vi missade början av allt detta för vi var på orangutangcentret och har sett de mest fantastiska bilder på dessa apor. En del av dem har varit så när att man hade kunnat ta på dem, men det får man inte göra. De kan bli aggressiva om man är för närgången. Inte heller får man ha med sig vatten, mat eller väskor. De är alla allt för intressanta för orangutangerna att norpa ifall de får möjlighet till det. 


Det blev skapligt varmt att stå i fukt och värme och kolla på dem, men det var det helt klart värt. Vi skickar med lite coola bilder, även om det inte är detsamma som att vara här. I morgon Pia, blir det näsapor. Hoppas vi kan få en bild till dig på dem. Jag ska leta efter en med lång och krokig näsa. 

Resorten vi bor på är jättefin men det är ett helsike att hålla mygg och andra insekter borta. De trivs säkert också bra när vi svettas som vi gör.

Den här filuren satt en liten bit från oss. 

Mamma med 7-månaders unge. 

Smarta klubben och gårdagens middag

När vi skulle äta middag i går kväll hade vi lite svårt att välja indisk mat. Tobbe valde mellan två olika rätter och fick rekommendation om en av dem. När maten levererades till bordet så insåg vi att den mat Tobbe hade beställt var tänkt till två personer.

Skålarna visar mängden mat som var till mig resp. Tobbe.

Senare på kvällen körde vi en ny frågesport där alla rätta svar är en siffra mellan noll och hundra. På frågan om hur många veckor Mando Diao legat på svensktoppen drog jag till med 160. Oj, vad mycket, svarade Tobbe. Det är ju flera år. Jag vidhöll att det var ett bra svar till flera omgångar efteråt, då jag insåg min tankevurpa. Men alltid kan man glädja någon med sin dumhet.

Vi håller på för att ladda för sista kvällen här på Rasa Ria Resort. I morgon åker vi direkt efter frukost till orangutangerna i Sepilok.

Vi har haft det väldigt bra här. Vanligen brukar vi inte välja fullt så stora hotell, som vi gjort denna gången. Det kan från tid till annan bli mycket folk och jag kan få känslan av att allt är tillrättalagt och välsmort. Denna gången var det vad vi ville ha till att börja med på vår semester. Det har varit mycket lugnare de senaste dagarna. Poolen, utsikten och stranden har varit fantastiska. Det har inte gått att bada i havet pga maneter och starka undervattenströmmar. Men man har kunnat se rakt ut över horisonten och det är inte så illa. Jag har hört fågelkvitter, vågbrus och cikador. 

Nästa två ställen ska vi bo på mindre hotell. Bara drygt 20 rum på vardera stället. 

Väderprognoser

Jag har under en tid innan resan roat mig med att se på väderprognoser för Borneo. Jag var något besviken hemma när jag insåg att det troligen skulle regna kraftigt varje dag på den delen av vår semester som skulle vara till för sol och bad. Men jag blev istället glatt överraskad över hur bra vädret är här. Visst har det kommit regn en kväll och kanske något enstaka stänk på dagen. Men däremellan är det strålande sol och fantastiskt bra väder. 

Så här ser det ut i väderprognoserna.....

så här är det IRL.

Hoppas det blir lika bra i djungeln när vi kommer dit. 

Första boken är slutläst men det finns ett antal till innan jag får leta efter nya böcker i hotellets bibliotek.

Det är förresten markant färre gäster i dag jämfört med hur det har varit tidigare dagar. Det gick tom att vara i poolen utan att slåss med diverse uppblåsbara djur, som koreanerna älskar att ha med sig i poolen. 

När jag var rädd för en gecko och ödlan häromdagen

De är ingenting jämfört med den stora (minst tio meter!) STORA ödla (väldigt lik en kommodovaran) med blå tunga, som i dag hade bestämt sig för att bästa vägen till träd och buskage var under och mellan Tobbes och Lises solstolar. När jag väl fick syn på besten var det inte läge att sticka ner fötterna på backen och försöka ta sig därifrån. Taktiken var istället att be Tobbe locka ödlan till sin solstol (minns inte ens att jag har sagt det) och att samtidigt spela cool och inte röra sig. 

Så jag håller på att vana mig som Emma säger. Snart kommer jag att vara värsta ödlevännen. 

Nyårsafton i går var väldigt bra. Det var fint ordnat på hotellet med facklor och fyrverkerier. Vi hade tom fått egna nyårshattar som låg och väntade på oss vid vårt bord på restaurangen när vi kom dit. 

Ödlan jag berättade om häromdagen, var ganska liten, visade det sig i dag. 

Tänk vad roligt man kan ha med en hatt. 

Vår strand. Alltid rödflaggad hittills. 

Stranden igen. Tidigt på morgonen när alla sover.

Partystämning på vår resort

Så här tror jag att ödlan i dag såg ut.