På resande fot

Hela dagen i går var vi på resande fot. Vi skulle ta oss från KL till Georgetown Penang och vi frågade runt lite vilket som skulle vara det bästa färdsättet. Valet stod mellan taxi – tåg – färja – taxi eller taxi – buss – taxi. Den skulle enligt löfte ta lika lång tid oavsett färdväg så då vi reste med all vår packning tyckte vi att det var bekvämast med buss.

Vi hade vad vi trodde redan biljetter till bussen, men när vi förvirrade irrade runt på den stora busstationen visade det sig att det vi trodde var biljetter behövde bytas ut till boardingkort. Det var en vänlig man som visade oss hur vi skulle göra och vi hann med fem minuters marginal.

När vi hade åkt buss på motorväg i fyra och en halv timme började strulet med trafikstockningar. Plus att bussen tog en omväg för att släppa av passagerare och sedan tog sig tillbaka genom rusningstrafiken igen för att leta sig fram till den bro vi behövde passera. För att göra en lång och tråkig historia kort så var bussen två timmar försenad. Och vi insåg rätt så snabbt att det skulle ta minst en timme att ta sig den korta biten till hotellet med taxi, för det var lika långa köer på denna sida bron (Penang) som på fastlandssidan.

Vi var trötta och hungriga och ville bara fram till hotellet och den taxi som stod till buds var en jättegammal och skraltig (makataxi) sort av inhemskt märke. Båda våra resväskor åkte fram bredvid chauffören och vi fick ha vårt handbagage bredvid oss i baksätet. Men vilken gudabenådad chaufför! Han hittade luckor som inte fanns och fick trafiken att dela sig som om det inte var någon trafikstockning alls. Han hittade små alternativa vägar utan några bilar förutom vår taxi. Resan tog 20 minuter.

Entrén till vårt fina anrika hotell hade kanske kunnat vara bättre. Den som tog emot och öppnade taxidörren kunde inte hålla sig för skratt. Efter att vi inspekterat vårt fina rum tog vi en 4-rättersmiddag med bedårande utsikt över Malackasundet. 

Härlig middag med fantastisk utsikt.